Johan Thesleff Stiernstedt

Född 1653 i Viborg

Efter studier vid Åbo akademi antogs han 1670 till auskultant vid hovrätten, blev aktuarie där 1675 för att sedan göra en snabb karriär som civilämbetsman. Häradshövding i Viborgs län 1680 blev han guvernementssekreterare i Narva 1691 och justitieborgmästare där 1699. I denna egenskap fick Johan uppleva stadens belägring 1700, varunder hans nyuppförda hus ödelades. Utnämnd till lagman i Söderfinne lagsaga 1703 undkom han dock Narvas fall följande år, då hans bägge döttrar togs till fånga. Efter flera förordnanden som landshövding under svåra krigsförhållanden blev Johan 1714 ordinarie innehavare av detta ämbete i Åbo län, men nödgades redan samma år fly till Åland och sedan vidare till Stockholm. Därifrån skötte han förvaltningen av den åländska skärgården, den enda del av hans hövdingadöme som ej besatts av ryska trupper, och kunde inte fullt ut återta sin position förrän efter freden i Nystad 1721. Han avled dock redan i februari följande år, kort efter sin återkomst till Åbo.

Som adelsman deltog Johan i riksdagen 1719 och anslöt sig där till den yngre adelns framgångsrika kamp för att ersätta riddarhusets indelning i tre klasser med omröstning per capita. Som en följd av hans ämbetsställning lät Ulrika Eleonora kort därefter upphöja honom till friherre. Johan var gift tre gånger och särskilt det sista äktenskapet, med Maria Gezelius, dotter till den inflytelserika Åbobiskopen Johannes Gezelius blev av stor betydelse för hans administrativa karriär. En son till Johan, i hans första gifte, var Carl Johan S (SI), från vilken, undantaget en tidigt utdöd finländsk gren, alla senare medlemmar av släkten Stiernstedt härstammar.

Ur Stiernstedt, släkt, urn:sbl:20165, Svenskt biografiskt lexikon (art av Andreas Tjerneld), hämtad 2019-01-09.